Framme

Fångsten

Seriöst, för varmt!

My element

Min lilla egna plats

Starten!!!

Extrema vågor

The start, at sea and sunset

Streetparty at Gros Islet

Varje fredag stängs en gata i stan av, grillar med kött, fisk och skaldjur ställs fram liksom bord med diverse spritflaskor där man köper sin drink. Från 20.00 pumpar musiken ut ifrån stora högtalare och hela gatan förvandlas till en enorm gatufest! Helt magisk stämning, vi träffar de som lyckats ta sig med på en båt i ARC:en och som nu söker en ny båt att hänga med på för att ta sig vidare i Karibien. Luci från Schweiz sitter med oss och äter, hans kompis Freddy (italienska) kommer också samt Wannes som vill ta sig till Peru för att hjälpa till på ett barnhem där. Alla med sina historier om varför de, på vinst och förlust, åkte till Las Palmas för att försöka ta sig över hit till St Lucia. 

Snart dyker vännerna från båten Esmeralda upp, Mona & Lasse, William från Göteborg som vi träffat tidigare & hans underbara co sailor Richard från England, som följde med i ARC:en för att få erfarenhet för en egen överfart med sin båt om 3 år och nya vänner, locals, som gladeligen lär en blond svensk tjej att dansa caribbean... Och jag är nöjd, älskar att dansa!! 

Pappa ger upp vid midnatt men Micke och jag stannade till 02 då vi följde med William o Richard på efterfest på deras båt... 

St Lucia "yeah man" land!

I torsdags va det dags för första partajet! Costumeparty på stranden med stealband, dj och orkester, grym mat och såklart RP :) 

I slutet av kvällen träffade vi på William och hans co-sailors, William träffade Micke och jag i Las Palmas när vi skulle köpa all mat. De trodde att överfarten skulle ta ca 15 dagar men ett batteri på båten hade börjat bubbla så de fick gå in på Kap Verde och blev kvar där i 4 dagar innan de kunde fortsätta. När vi träffar dem nu har de precis kommit in i hamn!

Det är så många härliga människor här, både innevånare och andra som har seglat. Det finns massor att prata om och det är väldigt intressant att höra hur de som lever här har det, hur de ser på sin historia (mångas härkomst är från Afrika och deras släktingar kom hit som slavar)... Människor, möten... I love it!!!

Jag vill också tacka Ulla o Pelle för frukosten på Elena's, det va underbart! 

Land i sikte

Vid N 1412,4 W 6022,1 kan vi för första gången äntligen se land för första gången på 24 dagar! Några timmar senare, 2 nm från Pigeon Island, nära Rodney bay ska vi kontakta ARC rally control på kanal 16. De hälsar oss välkomna och ger info om var mållinjen är. Vi har de senaste dagarna haft en norsk båt nära oss som vi pratat lite med över VHF:en, de är också med i ARC:en och nu när  mållinjen är nära kommer tävlingsnerverna in på riktigt och vi går om dem strax innan vi går i mål kl 21.09.

Vi blir grattade av mållinjebåten och strax dyker en gummibåt upp vid vår sida med en fotograf som tar bilder på oss :) Seglen tas ner, vi sätter på motorn och går in mot marinan.. Jag sätter mig på däck i fören och tittar in mot land, det känns så konstigt.. det doftar annorlunda, det doftar från vegetation, jord, land och snart hör jag musik från en strandbar och gissa rekryteringstjejerna på jobbet vilken låt det är?!!! Blurred lines med Robin Thicke!! Ha ha!!!

ARC personalen guidar oss in via VHF:en till vår plats och där på bryggan står både personal från ARC och båtgrannar och jublar och grattar oss :) Vi lägger till och går i land, helt höga på hela upplevelsen, att äntligen vara framme, och då säger pappa mellan skratten.. "Vi kanske kan ta av oss flytvästarna nu".. Alla vi tre hade dem fortfarande på! 

ARC personalen hällde upp rum punch ( RP)och vi fick en fruktkorg och en flaska rom. 

Att gå på fast mark igen är en mycket märklig upplevelse, vi gick alla i kors när vi gick i land för att fira i baren i marinan. Konstigt att se så mycket människor och allt va lite ovant.. Alkohol har vi ju i princip inte druckit på flera veckor heller så redan efter ett glas RP så va jag ganska nöjd. 

Trötta la vi oss efter några timmar, vår första natt med mer än 5,5 h sömn i streck!! 

Tack!!!

 

Tack Anna Eronn för guidning med väder våra första veckor till havs.

Ute och Johan, tack för dagliga prognoser via sms.

Nu blir det fler inlägg om livet på St Lucia :) 

Info från ARC

1 dödsfall

1 mastbrott

1 brand i maskin (som sen återuppstod)

1 tappad livflotte

1 container skådad

1 bom bruten

1 batteri med syra överladdning

Extremt många segel urblåsta

Nellas och Eltons nedräkningskalender

Hej fina barn, jag längtar så efter er och tänker vad vi ska göra när jag kommer hem. Morfar och jag planerar för vår segling från Antigua till St Barth, det ska bli härligt att få segla med er sen i april.

Snart kommer vi iland till St Lucia, knappt 2 dagar kvar nu och sen börjar nedräkningen tills jag får träffa er igen. Jag har gjort en nedräkningskalender och ni ska få kryssa den sista rutan när jag kommer hem den 29 dec.

 

Puss & kram Mamma

 

Känslor ombord

Alla har skrattat, alla har gråtit, alla har varit frustrerade, alla har varit arga. Alla har längtat, längtat mycket efter alla hemma och alla har nu, efter 23 dagar till havs längtat i land. Allt är alltså precis som det ska vara!

 

200 distans kvar

Med 200 distans kvar har vi haft korssjöar, 5-6 m vågor och 12-16 m/sek i flera dagar nu och det är jobbigt för alla att hålla modet uppe. Ofta skrattar vi bara åt att disken flyger runt i sittbrunnen när vi försöker få ordning efter middagen, vattnet sköljer in från havet i diskbaljorna osv men ibland svär pappa åt Herr Sjöberg :) När man inte har vakt är det bäst att vila en stund men även där får manspjärna sig för att inte lätta från kojen och hamna på durken istället. Att äta, laga mat, hälla upp varmt vatten i en kopp osv är också minst sagt ganska utmanade.

Vindrodret klarar inte riktigt av korssjöarna utan kommer då och då ur kurs så man får ha koll hela tiden och hjälpa till när hon kommer snett. Vågorna är gigantiska och när de bryter, utan att man har hunnit parera, så kommer allt vatten in i sittbrunnen. Det är extra svårt att parera på natten förstås ..

I natt 16 de dec till 17 dec hade vi från 23.00 med en fripassagerare, en fågel som kommit på villovägar och liftade med oss. Han va kvar hela natten så när jag kom upp för att lösa av pappa vid 06.00 va han där och kikade på mig som att jag skulle få dåligt samvete att jag sovit och inte han. När solen gick upp vid 07.00 flög han vidare och tackade för sig.

Broach och badkar i sittbrunnen

Efter lunch ligger jag på en segelsäck på däck och läser min 5:e bok för resan, Karl-Ove Knausgårds”Min kamp”. Efter någon timme satte jag mig på babord sida med fötterna i vattnet istället och slängde ner boken på min koj genom midskeppsluckan. Sjön gick hög, ca 5 meter höga vågor och vi hade ca 12 m/sek. Från ingenstans får vi en broach, vi får back i genuan och vattnet strömmar in ifrån aktern och babord sida där jag sitter. Jag har vatten till midjan och håller mig hårt i mantåget, glad över att jag hade både flytväst och säkerhetssele. Jag tittar mot pappa och Micke, Micke som hade legat och vilat (utan flytväst och sele) hade sköljts upp ur sittbrunnen och nu fått tag i mantåget precis när båten kränger tillbaka igen. Pappa står upp med vatten i hela sittbrunnen. Vi är snabba, jag går ner och rekar i båten. Min koj är blöt, babord akterkoj likaså, datorn på navbordet måste torkas av och vatten har även nått pentryt. Lärdom är att vi nu har luckan stängd…

Lucia

Det är 4-5 m vågor och 8-10 m/sek men idag är det lucia och då ska det bakas. Jag kopplar min telefon till stereon genom blåtand och julmusik strömmar ur högtalarna både i båten och i sittbrunnen. Saffran har jag tagit med mig hemifrån så jag sätter degen så att vi ska kunna eftermiddagsfika med saffransbröd och pepparkakor som jag tagit med från Sverige. Micke har fixat glögg så idag ska lyxas!

Omniugnen som man kör på spisplattan fungerar utmärkt och nu doftar det jul i hela båten J

Den inre resan

Den inre resan är lika påtaglig, stark och verklig som den yttre. Det är häftigt vad som händer när vardagens brus inte längre finns, när murarna rivs och allt inte går genom ett filter av stress och förväntningar som man har på sig själv. Jag skriver mycket i min bok, samlar de insikter, tankar och känslor som kommer upp och har tur att ha Michael ombord som jag kan bolla allt med. Jag skriver också brev till barnen, med tårarna rullanders ned för kinderna, som jag ska läsa för dem när jag kommer hem. Det är oerhört smärtsamt ibland, sådär så att det känns i hela kroppen, längtan efter mina fina barn är helt överväldigande stark.

En kväll, när jag har nattvakt, lyssnar jag på sommarpratet med Ted Harris, jag känner till honom sen tidigare genom Marie Ryd och de andra i meditationsgruppen som jag tidigare va med i. (Nuförtiden ses vi ändå och ni ska veta att ni är några av mina största stöttepelare!) Han fördjupar många tankaroch jag blir så inspirerad att jag tvingar Micke att lyssna på den också J. Jag lyssnar också på sommarpratet med Jan Eliassson som är brilliant, Kristian Gidlund som är tankeväckande och så sorglig, Karl Ove Knausgård om attentatet i Norge osv.

 

Mer delfiner och en hammarhaj

En morgon, 06-09 vakten, så hade vi närmare 40 delfiner runt båten, de lekte och busade.. försvann en stund och kom tillbaka igen. Pappa och Michael sov så jag kopplade mig och satte mig på däck och tittade länge, världens bästa mindfulnessövning!

Några dagar senare, på kvällen när skymningen lagt sig så plaskade det till vid aktern, vi tittade dit och efter oss följde en hammarhaj! Den svepte några gånger under båten och sen stack den ner i djupet igen. Riktigt häftigt! Pos: N 1900,0  W 2925,0

 

En vecka in i december

Maten ombord har verkligen varit bra, all vår vakuumförpackade och sen frysta mat har varit jättegod och är precis nu, efter 14 dagar slut. Nu blir det mer burkar och mer torkad korv ;)

Tack Maria för ovärderlig hjälp med tillagning av all mat i Las Palmas och tack Kalle för formidabel underhållning under tiden!

Eftersom jag inte är speciellt förtjust i burkmat har jag förordat fiske och idag den 7 dec fick vi en guldmakrill!! I skrivande stund står pappa och tillreder den i pentryt.

@Nella och Elton; jag saknar er så mycket. Varje dag, hela tiden finns ni här med mig i mitt hjärta.

@Mamma och Tomas, tack för att ni låter mig göra den här resan med sån stor förståelse och tack för att just ni tar hand om barnen, det känns så tryggt.

 

Slutet av november

Efter 2 dagar med regn 18 h i streck, 16 m/sek och vågor ingen av oss sett förut har vi nu haft 3 dagar med stiltje och 1-3 m/sek.  Vi börjar precis tappa hoppet när vi får reda på den goda nyheten att vi ligger 9:a i vår grupp och senare på kvällen ligger vi 6:a, fler har hamnat i samma stiltjebälte, de senaste 3 dagarna, som vi.

Vi badar mycket och kan t.o.m simma runt båten, vindarna gör Pappa frustrerad men vi försöker njuta av sol och bad. Vi har flera fiskar, ca 1,20 m) som följer oss, det är häftigt att komma upp för avlösning av nattvakten och se att de fortfarande är kvar.

 

Delfiner (dag 5)

 

Igår vid 10 tiden så ropade Michael ner i båten "DELFINER"!!!!... jag va uppe på noll och inga sekunder och där va dom, 20 fina delfiner som lekte kring vår båt länge, jag satte mig ända längst fram på båten, där jag alltid satt som liten, när delfinerna kom upp till ytan så sprutade de upp vatten på mig. Dom va kvar länge, försvann en stund och kom sen tillbaka igen.

@ Elton & Nella, jag ska filma så att ni ska få se när jag kommer hem.

 

Nu är vi mer än halvvägs till Kap Verde, där har vi vår waypoint för att sedan gå västerut, mot Västindien! Totalt är det ca 2820 distansminuter dvs ca 5200 km. Om vi håller 5 knop  så kommer det ta oss 564 timmar eller ca 23 dygn att nå vårt mål på St Lucia och hamnen Rodney Bay.

 

Nu är jag på bok 4, kan verkligen rekommendera Alex Schulmans bok, ”Skynda att älska”

 

 

Efter 4 dagar på havet...

Här på havet flyter dagarna ihop, värsta vakterna för mig är den som börjar midnatt till 03:00 och den som börjar 03:00 och slutar 06:00. Man är liksom inte så kaxig då och balansen är under all kritik när man ska hitta sjöställ och balansera på ett ben för att få i det andra. Väl i sittbrunnen så lämnar vi över och skriver i loggboken, sen gäller det bara att hålla sig vaken. Ögonen klipper en del men vi har lagt in ett larm iplottern om en annan båt kommer närmare än 0,5 distans.

Vi ser väldigt få andra båtar omkring oss nu men vi vet att de finns där med hjälp av plottern och AIS signalerna. Vi har precis fått information om att vi ligger 3:a i vår startgrupp av 19 båtar!

 

Eftersom sömnen bryts under natten så sover man middag en del och dagarna flyter lätt samman, bästa sättet att veta hur länge vi varit igång är att titta på matschemat, där alternerar vi precis som med vakterna och prickar av när vi gjort en rätt. Här om dagen gjorde Michael succé med sin baconinlindade fläskfilé i omniugnen. Smarr!

Jag ska ge mig på att baka i den vilken dag som helst!

 

På vakterna får jag tiden att gå genom att läsa, just nu "De icke synliga" av Fredrik Härén som min vän Yvonne tipsat om. Jag lyssnar också på en del föredrag jag har laddat ner som heter "Ted  Talks" som Penny berättat om. Jag tömmer huvudet genom att skriva i en anteckningsbok, det är en del som kommer upp till ytan när allt vardagligt brus inte finns längre. Det här kommer bli en intressant resa på fler än ett sätt...